19 november 2010

Om "den stora korruptionen"

Göran Dahlgren

ELF-affären var en av Frankrikes största rättsskandaler. Den varade ett tiotal år och fastän de största bovarna aldrig åtalades, och fastän de åtal som inleddes rörde mindre summor, så hade den en stor betydelse när det gällde att blottlägga vad som brukar kallas ”den stora korruptionen”. Storasummor frigörs i kommissioner och diverse utbetalningar när större kontrakt skrivs på. Ofta rör det sig om affärsuppgörelser kring utvinning av naturresurser, vapenleveranser. Pengarna tycks ofta gå direkt till statschefer och företagsledare.
Eva Joly som ledde utredningen förvånades av två saker under arbetets gång. För det första att det rörde så stora belopp. Bara ELF betalade under åren 1989-1993 cirka 300 millioner euro i svarta utbetalningar. Om alla företag gjorde likadant, vilket hon antog så rörde sig det samlade värdet av dessa utbetalningar om åtminstone tiotals milliarder euro. Dessa hamnade oftast i skatteparadis där de tvättades rena. Pengarna genererade också onda cirklar i Frankrike. Politiker av skilda schatteringar fick här tillgång till stora pengar för att finansiera sina valkampanjer; bestickning och mutor blev vanligare, pengar fördes från den ena personen till den andra ofta i kontanter för att dölja transfereringen. Allt detta ledde till ett korrupt politiskt system som alla var medvetna om och som involverade de allra högst ställda makthavarna.
Det andra som slog Joly var att det verkade vara väldigt få som kände till exakt hur det gick till. Endast få var införstådda. I ELF hade tre fjärddelar av den totala summan av det förskingrade beloppet gått till tre personer inom företaget. Resten hade hamnat utomlands, främst hos utländska statschefer. Dessa uppgick till ett tiotal personer. Om man gjorde en liknande tankeoperation och såg detta som en indikation på hela Frankrikes stora korruption så skulle det röra sig om ett hundratal involverade fransmän och två till trehundra personer utanför Frankrike.
På världsnivå blir det ofantliga summor. Därför blir också tredje världens statschefer stormrika. Elfenbenskustens diktator hade samlat på sig en förmögenhet som uppgick till 30 milliarder francs när han dog. Andra i samma klass var t.ex. Mobutu, Nguesso i Kongo-Brazzaville, Dos Santos i Angola etc. Dessa makthavare lever främst på naturresurser, ofta olja som säljs i förskott. På så sätt får makthavaren en omedelbar nytta av det som oljebolagen kunnat hitta.
Ibland när man läser om västvärldens politik i tredje världen får man intrycket att det rör sig om en tävling i korruption. Denna korruption må fördömas offentligt men bakom kulisserna är det den som gäller. Den som betalar mest, snabbast eller ger mest fördelar ekonomiskt vinner kampen om makt och inflytande över naturresurserna. De afrikanska statscheferna erbjuds astronomiska belopp helt utan att ha uträttat något.
Att det rör sig om en muttävling tycks indikeras av en passage i boken ”Comment la France a perdu l’Afrique” av Antoine Glaser och Stephen Smith (”Hur Frankrike förlorade Afrika”. Författarna argumenterar för att Frankrikes roll i Afrika minskar i betydelse)
På sidan 211 i denna bok kan man läsa att det amerikanska oljebolaget Occidental Petroleum (OXY) 1993 köpte 75 millioner ton olja som ännu inte utvunnits för 150 millioner dollar. Pengarna gick direkt till Kongo-Brazzavilles president Pascal Lissouba. Detta sågs av Frankrike som en inbrytning på dess territorium, Kongo var av hävd under fransk kontroll via ELF. Frankrike samlade genast till krismöte i premiärministerns palats (Hôtel Matignon). Två teman diskuterades: hur skulleELF:s politik anpassas till Frankrikes politik i Afrika och hur skulle Frankrike försvara sina intressen gentemot amerikanarna.
En muttävling tycks således pågå. Pengar är förmodligen bara en del, annat kan erbjudas, tjänster av alla slag, säkerhet, vapen etc. I det anförda fallet rörde det sig om en maktkamp mellan Frankrike och USA. På senare tid har Kina utmärkt sig för att vara en viktig aktör i området. Aktörerna blir alltså fler. Råvarupriserna stiger och kampen om dem hårdnar. Allt tyder på att muttävlingen och ”den storakorruptionen” fortsätter trots de ansträngningar som görs för att begränsa deras omfattning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar